2Jag vet en man som tillhör den Smorde (en människa som är i Kristus) som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet. [Paulus berättar i tredje person, men det är troligt att det handlar om honom, se 2 Kor 12:1, 5, 7. Anledningen kan vara att han såg sig själv i synen, eller att han inte vill berömma sig. Händelsen inträffade fjorton år tidigare någon gång omkring 42 e.Kr. Det var före missionsresorna som beskrivs i Apostlagärningarna då Paulus befann sig i Antiokia i Syrien, se Apg 11:25-26.]
3Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet -
4blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. [Ordet ”paradiset” har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I Luk 23:43 beskriver det platsen efter döden för de rättfärdiga, och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Paradiset här är troligen en parallell till ”tredje himlen” i vers 2. Om den första himlen är luften och atmosfären kring jorden, och den andra universum, så refererar den tredje himlen till den plats där Gud bor. I judisk och utombiblisk litteratur finns sju himlar beskrivna, men det är inte troligt att Paulus skulle använda dessa referenser.]
9Men han har svarat mig:”Tillräckligför digär min nåd (favör) [den avvärjer, parerar och skyddar],för kraften [min styrka]i svaghet (oförmåga)fullkomnas [för kraften fullkomnas i din svaghet].”[Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet ”dig” och ”i svaghet” (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Uttrycket är i perfekt indikativ, vilket betyder att det fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.]Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, ”tabernakla”) över mig.
10 Därför gläder jag mig i svaghet (svagheter), i förolämpningar (förakt), i nöd (tvingande omständigheter), i förföljelser och svårigheter (trångmål, ångest, begränsningar, ”smala passager”) för den Smordes (Kristi) skull. [Paulus svagheter var svårigheter som han utsattes för på grund av att han predikade evangelium. Denna uppräkning, där varje ord står i plural, är en sammanfattning av den mer detaljerade beskrivningen i 2 Kor 11:23-30.] [Jag är vid gott mod i allt detta:] För när jag är svag, då är jag stark [när jag egentligen skulle vara svag, då – vid det tillfället – orkar jag alltid med].
12Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet (ståndaktighet, tålamod) [karaktär som står fast även under prövningar]: genom tecken [gr. semeion, fokus är mer på en andlig princip och betydelsen än själva undret i sig], under (ovanliga under som väcker förundran över Guds storhet) och kraftgärningar (mirakler som bekräftar Guds makt). [Vi vet inte exakt vilka tecken, under och kraftgärningar som skedde i Korint. Skulle Paulus nämna dem vore han inte bättre än sina motståndare. I Apostlagärningarna kan vi läsa hur Gud verkade genom honom vid andra tillfällen. I Lystra helades en förlamad man, se Apg 14:8-10, och i Filippi befriades en slavflicka från en ond ande, se Apg 16:16-18. Inte så långt efter att Paulus skriver detta brev uppväcks en ung man till livet i Troas, se Apg 20:9-10.]
13 På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten! [Ett tecken på en sann apostel är den genuina kärleken till församlingen. De troende utnyttjas inte och ses inte som potentiella understödjare för egna projekt och idéer.]
14 Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. [Paulus liknar sig själv med en förälder som älskar sina barn. Han har använt sig av liknande bilder förut när han undervisat och gett dem andlig mjölk i stället för fast föda, se 1 Kor 3:2.] Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. [I den grekisk-romerska kulturen var det självklart att föräldrarna sparade åt sina barn. Som mottagare av livet och allt föräldrarna gav förväntades barnen betala tillbaka genom att ge tillbaka kärlek och respekt. Otacksamhet för givna gåvor ansågs vara en grov synd.]
15 Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
16Jag har alltså inte varit någon börda för er. [Paulus hade aldrig begärt något materiellt stöd för egen del. Det verkar dock finnas rykten om att Paulus inte var ärlig med insamlingen till Jerusalem och kanske tog en del av medlen för egen del.] Men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?
17Har jag utnyttjat er genom någon av dem som jag sände till er?
18 Jag bad Titus resa och sände en broder med honom. Har Titus utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda? Har vi inte gått i samma fotspår? [Brevet liknar en rättegång där Paulus har blivit anklagad och får försvara sig. På en punkt skiljer sig den judiska rättsprocessen från den här tiden mot dagens rättegångar. Om det visade sig att den anklagade var oskyldig, kunde rollerna omedelbart bli ombytta. Den anklagade hade då rätt att anklaga dem som först hade gått emot honom.]
19 Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss (håller ett försvarstal) inför er? Nej, vi talar inför Gud i den Smorde (Messias, Kristus) [i hans närvaro], och allt är till er uppbyggelse, mina älskade.
20För jag är rädd att jag inte ska finna er sådana som jag skulle önska när jag kommer, och att ni inte ska finna mig sådan som ni skulle önska. Jag är rädd att jag ska finna stridigheter (grupperingar, gräl), avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora vad den har), okontrollerat temperament (ilska, vrede), själviskhet (självupptagenhet), förtal, skvaller, högmod (uppblåsthet, arrogans) och oordning bland er.
21Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten), sexuell lössläppthet (otukt) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).