10 Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland, på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark. Han omslöt (gav beskydd åt) honom, han tog hand om (förbarmade sig över) honom, han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).
11Som en örn som rör om i sitt bo, hovrar över sina ungar, breder ut sina vingar, tar dem och bär dem på sina vingar. [Här målas bilden upp av Gud som en örnmamma som knuffar ut sina ungar ur boet för att de ska lära sig flyga, se Joh 10:4. Om inte ungarna tar klivet över kanten självmant börjar örnen riva sönder sitt bo så att ungarna tvingas lämna boet. Örnbon är alltid byggda på höga klippavsatser så att ungarna faller rakt ner om de inte börjar använda vingarna och flyga. Men lyckas de inte direkt så är örnmamman där och dyker in under sina ungar så att hon fångar upp dem på sina vingar innan de når marken och skadar sig. Sedan flyger hon upp på hög höjd och släpper ner dem på nytt. Denna procedur upprepas till dess att ungarna har lärt sig att flyga.]
22En eld har tänts i mina näsborrar och brinner till Sheols (underjordens) djup. Den slukar jordens grödor och sätter bergens grundvalar i brand. [Uttrycket ”En eld har tänts i mina näsborrar” är en variant på hebreiskans vanliga sätt att uttrycka vrede. Grundordet för vrede på hebreiska betyder ordagrant ”brinnande näsa”.]
30Hur ska en (person) kunna slå tusen, och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten, om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden och deras Herre (Jahveh) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25-27]
39 Se nu att jag, jag är han, och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig. Jag dödar och jag gör levande, jag sårar och jag helar, och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).