22Fruktar (vördar) ni inte mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Ska ni inte darra inför mitt ansikte? Vem har lagt sanden vid havets strand, en evig förordning (ordagrant ”saker inristat”) som inte förändras trots att vågorna slår in [över stranden] kan de inte besegra [skölja bort sanden]. De ryter men de kan inte komma förbi [ta sig upp på och passera innanför stranden].
23Men detta folk har ett upproriskt och rebelliskt hjärta, de har gjort uppror och gått sin väg.
24Och de säger inte i sina hjärtan: Låt oss nu vörda (frukta) Herren vår Gud (Jahve Elohim) som ger tidigt regn (höstregn) och sent regn (vårregn) i sin tid, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) åt oss de bestämda skördeveckorna.
25Era synder har vänt bort dessa ting och era överträdelser har undanhållit det goda från er.