1Se, jag sänder min budbärare [Johannes Döparen, se Mark 1:2], och han ska förbereda vägen för mig. Plötsligt ska han komma till sitt tempel, den Herre [Adonaj, dvs. Messias, Jesus] som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
7Från era fäders dagar har ni vänt er bort från mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och har inte hållit dem. Vänd om till mig och jag ska vända mig till er, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur ska vi vända om?”
8 Ska en människa röva från (bedra) Gud (Elohim)? Likväl rövar ni från mig (bedrar och stjäl ni från mig). Men ni säger (ändå frågar ni): ”Hur har vi rövat från dig?” Med tionde och offer.
10För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge). [Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]