1Jesus satte sig i en båt och for över till den andra sidan och kom till sin stad [Kapernaum, i norra änden av sjön Gennesaret].[Genom att korsa sjön uppfyllde Jesus gadarenernas önskan att lämna deras område, se Matt 8:34.]
2 Just då förde de [fyra män] en lam man på en bår (bädd) till honom [och firade ner honom i huset, se Mark 2:3-4; Luk 5:17-19]. När Jesus såg deras [den sjuke mannens och hans fyra vänners] tro, sa han till den lame: ”Var vid gott mod (var glad och frimodig), mitt barn! Dina synder är förlåtna.”
3Några av de skriftlärda [från Galileen, Judéen och Jerusalem, se Luk 5:17] sa inom sig [i sina hjärtan, se Mark 2:6]: ”Han hädar.” [Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.]
4 Jesus såg (visste) vad de tänkte och sa: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan?
5 Vilket är lättast att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Stå upp och gå?’
6 Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder” – så sa han sedan till den lame – ”Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!” [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
7 Mannen steg upp och gick hem.
8När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna. [Matteus, evangeliets författare, beskriver nu sitt eget personliga möte med Jesus.]
9 Jesus gick vidare [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sa till honom: ”Följ mig”, och Matteus steg upp och följde honom. [Matteus är ursprungligen ett hebreiskt namn (Matityahu) som betyder ”Guds gåva”. Han kallas också Levi som troligen är hans familjenamn, se Mark 2:14; Luk 5:27. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen ”Via Maris” som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre. I sin glädje över frälsningen anordnade han en stor fest i sitt hem, se Luk 5:29. När Matteus själv beskriver detta tar han inte med de storslagna detaljerna utan bara att Jesus var på middag i hans hus.]
12 När Jesus hörde det sa han: ”Det är inte de friska (starka) som behöver läkare utan de sjuka (svaga).
13 Gå och lär er vad detta [citat från Hos 6:6] betyder: ’Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd], inte offer [religiösa ceremoniella riter].’ För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” [På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]
27När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: ”Förbarma dig över oss, Davids son.”
28När han kom till huset [Petrus hus i Kapernaum där han bodde] kom de blinda männen fram till honom. Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra detta?” De svarade: ”Ja, Herre.”
29Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Som gensvar på er tro (förtröstan) ska det ske.”
30Deras ögon öppnades. Jesus sa strängt till dem: ”Se till att ingen får veta detta.”
31Men de [trotsade hans bud och] gick ut och spred ryktet om honom i hela det området. [Varken detta helande eller uppväckandet av Jairus dotter skedde öppet bland folket utan i avskildhet, se Matt 9:23-25. Det verkar som om Jesus inte ville sprida ryktet om helandena som bekräftade att han var ”Davids son”, den Messias som skulle komma. Jesus visste att de med våld ville göra honom till kung, se Joh 6:15.]
32Just som de var på väg ut fördes en man som var demoniserad och stum till honom.
33När han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. [Samma symtom kan ha olika orsaker. Bibeln särskiljer demoniskt inflytande från rent fysiska åkommor och sjukdomar, se Matt 4:24. Orsaken till den här mannens talsvårigheter var demonisk. Det grekiska ordet kophos refererar både till dövhet och stumhet. Här syftar det på talförmågan, eftersom mannen börjar tala när han blivit befriad.] Folket var förundrat (chockat) och sa: ”Aldrig har man sett något sådant i Israel.”
34Men fariséerna sa: ”Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.”
35Jesus gick omkring i alla städer och byar.[Det grekiska ordet för stad är polis, och beskriver en stad med mur, till skillnad från byarna runtomkring utan någon befästning. Jesus gick inte bara till de stora städerna utan också till de mindre platserna i Galileen.]Han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar).
36När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde.
37Då [när han ser misären hos folkskarorna] säger han till sina lärjungar: ”Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få.
38Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd.” [Det grekiska verbet deomai innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov) och detta är enda gången Matteus har med detta starka uttryck för bön, se även Luk 5:12; Apg 4:31; 8:24. Verbet deo betyder ”att binda/klistra ihop”. Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Samtidigt med uppdraget ger Jesus också kraft och auktoritet att bärga in skörden, se nästa vers Matt 10:1. Det grekiska ordet för att sända ut, ekballo, betyder ordagrant ”att driva/kasta ut”. Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver att gå ut på fälten.]