6 Förhäv dig inte [var inte framfusig, påflugen, skrytsam] i kungens närvaro, ta inte självmant plats bland de mäktiga (hedersplatserna längst fram);
7Det är bättre att bli ombedd: ”Kom upp här,” än att bli nedflyttad i ädlingens (en mer generös/villig och ädlare mans – hebr. nadiv) närvaro, som dina ögon har sett.
8Rusa inte in i en dispyt (diskussion, ordstrid, rättslig prövning), för vad ska du göra när den är över och din motpart [kanske visar sig ha rätt och] förödmjukar dig?
9Diskutera i stället (lägg fram din åsikt, problem, oenighet; ordagrant: strid din strid – hebr. riv riv) med din granne [försök först att lösa det genom privat samtal med honom. Jfr Matt 5:25; 18:15; Luk 12:58], men röj (uppenbara) inte vad en annan person har sagt i förtroende till dig [använd inte sådan personlig information för att stödja din sak].
10För om den personen [som talat i förtroende till dig] hör det, kan ditt förtal inte tas tillbaka [det blir inget slut på ditt dåliga rykte]. [Hebreiskan är korthuggen och visar att anklagelsen om förtal ”inte återvänder”. Den som pratar bredvid munnen får ett rykte om sig som är svårt att få bort.]
11 Ett ord talat i rätt tid (situation, omständighet) är [lika vackert och tilltalande] som guldäpplen i en silverskål.
19 Att ha sin trygghet i (sätta sitt hopp till) en otrogen (falsk, svekfull) människa i tider av nöd (problem, motgångar, prövningar), är som att ha tandvärk eller en fot ur led. [Det är lika smärtsamt som tandvärk, och lika omöjligt att få stöd av den opålitlige som att stödja sig på en fot ur led.]
21 Om den som hatar dig är hungrig, ge honom mat att äta, och om han är törstig, ge honom vatten att dricka.
22Genom att göra det samlar du glödande kol [av skam] på hans huvud, och Herren (Jahve) ska belöna (upprätta) dig. [Rom 12:20]
28 Den människa som inte kan styra över (behärska) sitt sinne (hjärta) är som en stad med nedbrutna murar.