1[Psalm 119 är Bibelns längsta kapitel och är en hyllning till Guds ord. Psalmen är alfabetisk. I ordningsföljd genom hela det hebreiska alfabetet följer åtta verser som alla börjar på samma bokstav. Den första och femte versen i varje sektion har ofta samma tema. Den sjätte är ofta en kontrast till den femte och den sista (åttonde) tenderar att introducera nästa stycke. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen. Åtta hebreiska uttryck för Guds ord återkommer ofta: Imrah (singular, 19 ggr) – löftesord, tal. Davar (singular, 24 ggr) – ord, uppenbarelse; pluralformen davarim används några gånger (det finns vissa skillnader i manuskript, se vers 57, 130, 139 och 161) och även om de tio budorden, se 2 Mos 34:28; 5 Mos 4:13; 10:4. Chuqim (plural, 21 ggr) – förordningar; ordagrant ”saker inristat” vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring. Mitzvot (plural, 22 ggr) – budord, tydliga befallningar; den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i de fem Moseböckerna. Mishpatim (plural, 23 ggr) – påbud, bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra. Edot (plural, 23 ggr) – stadgar, vittnesbörd; Guds grundläggande regler. Piqudim (plural, 21 ggr) – föreskrifter, påbud, uppdrag; ordet återfinns bara här och i tre andra psalmer. Torah (singular, 25 ggr) – undervisning, vägledning med instruktioner. Ordet Torah (som Kärnbibeln genomgående skriver med stor begynnelsebokstav p.g.a. dess centrala roll) kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning. Användningen är bred, ibland syftar ordet generellt på hela Guds ord, ibland endast på de fem Moseböckerna. I Torah ingår chuqim, mitzvot och mishpatim och även halacha, den juridiska aspekten av ”lagen”. Bara 4 av psalmens 176 verser har inte med något av dessa orden, se vers 3, 37, 90 och 122. I 6 av psalmens 22 sektioner finns alla dessa åtta ord med, se He, Vav, Chet, Jod, Kaf och Pe. Författare: Okänd Struktur: Alfabetisk – Åtta verser för varje bokstav. Här finner vi en kiastisk struktur i sju steg där varje sektion består av tre bokstäver, förutom den i mitten som har fyra. Psalmen har ibland kallats Menorah-psalmen, då ljusstaken i templet, menoran, är dekorerad med 22 mandelblommor som har samma strukturella mönster: tre på de sex grenar som sträcker sig från lampstaken och fyra på den centrala, se 2 Mos 25:31-40. א – Alef, vers 1-8 ב – Bet, vers 9-16 ג – Gimel, vers 17-24 ד – Dalet, vers 25-32 ה – He (har alla 8 ord), vers 33-40 ו – Vav (har alla 8 ord), vers 41-48 ז – Zajin, vers 49-56 ח – Chet (har alla 8 ord), vers 57-64 ט – Tet, vers 65-72 י – Jod (har alla 8 ord), vers 73-80 כ – Kaf (har alla 8 ord, vers 88b mittpunkt), vers 81-88 ל – Lamed, vers 89-96 מ – Mem, vers 97-104 נ – Nun, vers 105-112 ס – Samech, vers 113-120 ע – Ajin, vers 121-128 פ – Pe (har alla 8 ord), vers 129-136 צ – Tsade, vers 137-144 ק – Qof, vers 145-152 ר – Resh, vers 153-160 ש – Shin (kiasm kring talet sju), vers 161-168 ת – Tav, vers 169-176 När en psalm är alfabetisk är det ett tecken på att psalmisten vill vara allomfattande. I t.ex. Psalm 145, som är en lovsång, vill David prisa Gud på alla tänkbara sätt från A till Ö. Här i Psalm 119 är psalmistens önskan att leva ett heligt liv. Genom att följa den alfabetiska strukturen (gånger åtta) uttrycker psalmisten sin överväldigande önskan att tjäna Gud på alla möjliga sätt som går att uttrycka med ord! Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.] [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se Ps 1:1. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: ”vandrar” och ”har vandrat”. Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum ”kommer att fråga efter”, används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: ”ska följa”. Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.] Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena], de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahves) undervisning (Torah).
2Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot), de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
9 Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren? Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
10 Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig, låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
11I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21], så att jag inte ska synda mot dig.
12 Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahve), lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
13 Med mina läppar har jag uttalat alla påbud (hebr. mishpat) från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
14 Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg, lika mycket som över all [världens] rikedom. [All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
15 Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över) och skåda dina stigar (välkända upptrampade gångvägar). [På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
16 I dina förordningar (hebr. chuqim) har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar], och jag ska inte glömma ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.] [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]
18 Avtäck (öppna) mina ögon, så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
30Jag har valt sanningens väg,dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
34Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
36Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)och inte till girighet.
37Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet) och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]
50 Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse: att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).
54 Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig – i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13]. [Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]
58Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta, ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
60Jag har skyndat mig och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).
67 Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet), men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah). [Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2-3.]
70Okänsliga som fett är deras hjärtan,men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).
71 Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter), så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).
72 Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun än mängder av (ordagrant ”tusentals”) guld och silver [mynt]. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.]
75Jag vet, Herre (Jahve), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
76Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig, efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.
89 För evigt, Herre (Jahve), står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
105 Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg], och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).
111 Dina stadgar (hebr. edot) har jag tagit som arv för alltid, de är mitt hjärtas glädje.
114 Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du; jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]
130 Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse]; det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor]. [Hebr. petach betyder ”öppning” och kommer från verbet ”att öppna”. Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]
132Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör), så som rätt är (hebr. mishpat) mot dem som älskar ditt namn (sätter dig främst).
136 Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att människor inte följer (håller sig till) din undervisning (Torah). [Versen hör tematiskt ihop med vers 129 där psalmisten håller och vakar över Guds stadgar. Hela denna sektion har präglats av den personliga glädjen och engagemanget i Guds ord. Den avslutas nu med en sorg över att människor inte delar den längtan, bildligt rinner floder av tårar ner över psalmistens ansikte. Detta är också ett tecken på en verklig personlig övertygelse. Den som gråter över olydnad mot Guds ord, kan ju själv inte vara oengagerad i Guds undervisning.] [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Talvärdet är 90. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Första och sista versen ramar in stycket med nyckelordet tsadik – rättfärdig. Ordet förekommer fyra gånger, se vers 137, 138, 142 och 144. Ordföljden i vers 138 beskriver bokstavligen också fastheten i Guds vittnesbörd (hebr. edot – grundläggande regler) genom att det ordet står centralt och ramas in av orden rättfärdighet och trofasthet. Rättfärdighet är inte bara ett abstrakt begrepp, rättfärdigheten har sitt praktiska uttryck i att också göra det som är rätt, se vers 121.]
142Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet och din undervisning (Torah) är sann.
145 Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig, Herre (Jahve) – jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).
146Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).
147 Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp), jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).
154Strid för mig (för min talan) och återlös mig, ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
156Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahve), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim). [Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]
159Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim), Herre (Jahve), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
160 Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning, och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga. [Ordagrant: ”Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar.”] [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att ”tugga” och bearbeta Guds ord.]
164 Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag ”halleluja” till) dig för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim). [Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, Sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för Shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]
165 Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden) som är stor har de som älskar din undervisning (Torah), ingenting kan få dem på fall. [Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver Shin, Lamed, Vav och Mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven Shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161-168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna Resh, Shin och Tav (vers 153-176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]
173 Låt din hand hjälpa mig, för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
175 Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig, och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
176Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får. Kom sök efter din tjänare, för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot). [De flesta av verserna i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett ”döende” får, helt beroende av Guds nåd.]