2För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)! Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå runt i sorg, förtryckt av fienden?
4Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret], till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah gijil; ”Gud, min jublande glädje”)! Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!