Den frommes längtan till och glädje i Herren Sebaots gårdar.
1För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.
2Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!
3Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
4Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar
5Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.
6Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.
7När de vandra genom Tåredalen
8De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.
9HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.
10Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.
11Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.
12Ty HERREN Gud är sol och sköld